måndag 20 februari 2017

fredag 17 februari 2017

Vecka 7

Leva


Platsen för värdighet är slut.
Sökandet efter materialistiskt oberoende och integritet i form av ting har tagit över.
Vi söker autonomi men lever av våld och förstörelse.
En motsägelse utan like. Ett svart hål utan massa.
Att vara sann autonom – det kommer inifrån. Inte minst för att det rimmar.
Leva ett fullt liv. Alla, allt, alltid, för alla, med allt, bland alla. Aldrig mindre.
Inga föreställningar om något annat.
Innovation, att vara i kontakt med sin nyfikenhet
Revolutionens bemärkelse nr. 1. Varje stund en omvälvning.
Omkullkastning av uppbyggda ideal med hänsikt att inte bygga nya ideal.
Ett gott liv, inget mera.
Stenåldern är förbi. Det är länge sedan.
Ingen väljer att återgå. Glöm konfliktsökandet.
Innovation, att vara i kontakt med sina känslor. Som en helhet av kroppar. Inneslutet mellanrummen.
Inga illusioner om särskildhet. Materialismens nya mål. Förbindelsen, inte ägandet.
Fulla rättigheter för alla hela tiden. För allt. Även tomheten.
En synlig missuppfattning om vart vägen bär.
Målet är alltid själv-bestämt men inte oberoende.
Amen




Lyssna på dikten

söndag 12 februari 2017

Vecka 6

Emergens


Temat återkommer.
Av alla de känslor jag möter är det svårt att särskilja någon som inte bidrar till glädje, det är en filosofi eller en tro, en önskan. Känslorna är en del av det jag tar emot med mål att förädla. Igår lärde jag mig att det heligaste vi kan önska oss önskas för evigheters evighet. Förändring, förvandling, metamorfos i evigheters evighet. På gott och ont. Vetenskapen har bevisat att vi väljer vår egen framtid. Det kvittar. Jag lever ändå.
Lycklig, men inte per definition.








Lyssna på dikten

söndag 5 februari 2017

Vecka 5

Feberyra


Med med långtråkigheten försvann längtan och dagdrömmarna.
Idag är en b-klassad actionfilm långtråkig.
Inget rum för längtan där.

Var är timtal av väggstirr, horisonter sprängfyllda med fantasti och drömmar?

Vi har slutat drömma om att fånga ögonblicket som en kontrast till drömmarna och istället blivit fångar i ögonblicket. Då långtråkigheten söker oss fångas våra ögon ögonblickligen och varje blick i en horisont tömd på verksamhet blir fylld med verklighet tömd på livskvalitet.

Det kryper tomtar, troll, älvor, vättar och jättar ur varje vrå då jag går i skogen. De har materialiserats i brist på längtande blickar som söker bot mot långtråkigheten i den värld som existerar där blicken rinner över horisonten. Alla väsen som knackar mig på axeln; några sätter sig i min famn för att få tröst, andra river upp träd med rötterna för att bevisa att de finns. Deras sång är ständigt i våra öron men vrålet från tomt prat om ingenting och skärmar fyllda med droger har dämpat våra sinnen.

Då jag var barn sprang jag på trädtopparna och flängde i lianer i timtal längs med riks 8:an, E18, väg 52. Jag kände stenar och träd vid namn och deras ansiktuttryck var lika välbekanta som mina vänners. Mina vänner.

Idag hade jag feber, en långtråkig dag i sängen tog mig på äventyr jag längtad i åratal efter.
Jag längtar efter den tid då flygplanen slutat åka och vi lär oss resa igen.







Lyssna på dikten

torsdag 26 januari 2017

Vecka 4

Nudå

Jag läser poem om händelser som hände mig i ditt liv för länge sen.
Vi hade inte mött varann då.
Jag känner dig inte ännu.

Det är nu.

Jag ser det som en insikt, något jag tilldelats nyligen.
Kopplingen, inte insikten eller tiden.

Det är nära att vi sågs då.
Det var nära att vi ses.

Jag tycker inte det är så allvarligt som det låter.
Väldigt sällan är det faktiskt.





Lyssna på dikten

fredag 20 januari 2017

Vecka 3

Svedda


Står tårlös, upplöst, utmattad.
Lungorna på marken framför mig, uttömda. Ingen luft. Sista skriket.

Min röst seglar över atlanten,
i natten,
brända sedlar i min hand. Dollars.

De gav mig ljus I mörkret en stund. Världen går inte under, än.
#Humanityislost

Fotfästet släpper, stående på en klippbrant. Det är vintermörkret. Tö igen.
Kärleken jag delar med mig av kommer från platser jag aldrig besökt men som trots det finns kvar i mig.

Min röst går vidare över mörka vatten och ut i alltet. Jag delar med mig, meddelandet.
Tänker på vad jag gör. Tänk på varandra! Mer än varandra, varandet.

Det är tur att musiken aldrig slutar spela då jag lägger örat till marken.
Jag önskar jag skulle lyssna oftare.

Löften är inget värda, de ligger ute på börsmarknaden och indexet har sjunkit, rasat.
Det är ett skyfall på börsen, värdighet, omtanke, klarsynthet, tilltro.

Det är några hemlösa med hinkar som samlar dropparna ur rännstenen.
Sparar det i pantflaskor.
En dag blir dom fulla med fjärilar.








Lyssna på dikten

lördag 14 januari 2017

Vecka 2


Autopoiesis


Däggdjur föder levande ungar till en död värld.
Ger modersmjölksersättning till sina ungar.
Har godisdag på lördagar.

Däggdjurens historia är relativt välkänd på grund av fossilfynd.
De senaste århundradena är speciellt välnarraterade tack vare djur med penis,
ett annat kännetecken för däggdjur.

För däggdjuren är även kännetecknande en speciellt god koordineringsförmåga av rörelser.

Politik.

Armén – en koordineringsinstans. En däggdjursrörelse. Våldsrörelse. Tvångsberöring, beväring.


Däggdjur är pälsbeklädda, ett hjälpmedel för homeostas, en jämnvarm kroppstemperatur. En jämntjock smet. En jämngrå massa, jämnvarm, trögflytande.

Dikotomi – att vara eller inte vara. En definitionsfråga.

Däggdjurens kommodifiering, gesellschaft, meritokrati. Välutvecklad art. Artrikedom, rikedom.
Egen dom, dom. Domedag.

Idag är däggdjuren utbredda över hela jorden, oceanerna, och små delar av rymden, inkapslade. Däggdjurens hjärna är ovanligt välutvecklad, välinkapslad – samhällshölje.

Däggdjuret är promiskuöst.

Det finns även däggdjursliknande reptiler.




Lyssna på dikten